Back]

Jag stal en banjo i en kyrka och den släpade jag med mig på mina resor och plågade skiten ur den och min omgivning. Till slut höll jag på att sprängas av trycket som byggts upp inifrån och hundratals låtar spelades upp samtidigt i huvudet. Pål kopplade en slang till min hjärna och tappade ut massa övertryck. Han räddade mig från vansinne och bildade Oro; argt, vingligt och akustiskt. Vi skulle göra våra plattor själva och förpacka dom i bruna fruktpåsar (skivor passade perfekt). Staffan och Sven på Helikopter tog in oss i värmen. Plötsligt var man på TV och i Hemmets Journal. Trycket inifrån blev trycket utifrån. Jag började liksom svartna, ville göra tyngre saker. Vi satte upp musikalen Vageln och blev elektriska. Fler och fler knöts till projektet: målare, skådespelare och hackers. Lika många hoppade av eller blev sparkade. Tiden på Helikopter var magisk, en rejäl tripp. Som allting riktigt underbart tog den snabbt slut. Jag tänker tillbaka och är inte säker på vad jag varit med om, bara att detta är början. Jag är glad för den här skivan. Förlåt att jag tog banjon. Henrik Wallgren – 1995